Jag har låst in lyckan

Jag jobbade i baren igår. Inte för att alkohol såldes, folket som festade hade inte åldern inne. Men cola såldes i mängder. Jag stod där med bardisken som skydd, som ett stort stängsel ifrån resterande människor. Blickade ut över dansgolvet och kollade in tjejer i alldeles för korta kjolar som dansade runt i djuriska rörelser, sminkade som om de bara hällt sminkväskan över ansiktet och låtit en treåring skapa konstverk. Killar i halv uppknäppta skjortor, baggy jeans med toffsar som håller dem tajta enda upp till knävecken. Där for de runt, berusade med vad det fått i sig innan de klev in. Kille mot tjej, fastklistrade i varandra. Mitt i allt såg jag hans blick, och han nickade till mot mig. Jag slängde ett hastigt leende tillbaka, och såg sedan ut över alla tonåringar igen. Plötsligt gick det igenom huvudet, att jag faktiskt var glad, glad över att vara den jag är. Musiken pulserade ut i mina ådror och jag log för mig själv. Jag är glad över att jag är jag, och inte dem. Jag söker inte min uppmärksamhet genom ett extra lager smink och fet push-up. Berusad av lycka följde jag med de andra in i dimman. Jag plockade försiktigt ut detta ögonblick och låste in det inom mig, dit bara jag har nyckeln. Nu kan jag försiktigt plocka fram lyckan och titta på den när jag vill.