Du är löjlig

Jag kände mig på topp, jag log och allt var perfekt. Sedan bara det föll över mig, jag kände mig yr och hörde henne igen. Hon finns med mig fortfarande, - trots att jag denna veckan inte varit annat än glad. Hon slog mig, och jag föll. Men han tog emot mig, i sista sekund. Jag föll till marken, men kom undan med en lätt bula. En lätt bula räckte för mig, jag brast. Allt gick sönder, som om jag vore av glas. Allt splittrades och det gjorde så fruktansvärt ont. Han tog tag i mig, tröstade och lovade att det blir bättre. Han torkade mina tårar och lovade mig att speglarna ljuger. Jag kunde inte ta åt mig, men hans famn var varm, och hans ord gav lite värme. Jag kan ändå inte förstå, hur han kommer orka. Värdelös och äcklig - Right?