Bakom min egna vägg

Idag taggar jag, för en förfest. Dags att glömma allt för en stund och gå tillbaka in i vimmlet. Jag gillar det, att för en gång skull bara släppa allt, riva min fasad och vara den jag borde vara. Den jag en gång var.

Idag såg jag en film, som innehåller mig för två år sedan, om jag saknar det? Jotack, hade jag fått ändra mig hade jag gått tillbaka då. Till de vänner jag hade då, till det livet jag hade då. Ändå, när jag var där så insåg jag inte vad jag hade, vad som skulle gå förlorat. Att du var min bästa vän, det var det inga tvivel om. Att du är den vän som stått mig närmast, det är det fortfarande inga tvivel om. Att du var den som skulle lämna mig, sårad, ensam och som ett tomt skal, det tvivlar jag på än idag. Vad gjorde jag fel? Var det fel av mig att bli lycklig? Jag blev lycklig, utav honom. Tack vare ditt sötd, tog jag mig vidare och träffade honom. Var det så fel?

Idag är jag fortfarande lycklig av honom, av allt han ger mig, av allt han säger till mig, av allt han får mig att vara. Men ändå, det saknas en bit utav mig. Vart är den? Vart tappade jag den? När tappade jag den? Jag vet bara att känslorna är tillbaka, de är värre än någonsinn. Jag hatar, och jag förnekar, jag äcklas och jag studerar. Men framförallt så hatar jag. Jag hatar min kropp.

Idag är jag inte den jag en gång var, och jag hoppas på att finna henne igen. Jag måste, för annars vet jag inte hur länge till jag lever. Imorgon ska jag åka iväg, långt bort. Bort från min vardag, men även bort från honom. Hur tacklar jag mig själv utan honom som stöd. Vad gör jag då han inte står vid min sida. Inte vet jag, vi får se.

Idag är en dag, imorgon är en ny dag och framtiden ligger framför mig. Vi ses där!