Jag andas

Jag har gjort fel, jag vet det. Idag gick jag henne till viljes. Hon satte upp sina krav och jag höll mig inom hennes ramar, som i en låda, en smal låda, men med ack så höga kanter. Känns som om luften börjar ta slut, och ändå kryper jag ihop i mitt hörn istället för att klättra upp. Jag har varit där uppe tidigare, jag har suttit och dinglat med benen på kanten, beredd på att hoppa ner. Ner på rätt sida. Jag laddade en hel dag för att ta det stora klivet, ut i friheten. Jag var inte redo, jag trillade tillbaka ner i avgrunden igen. Men en dag, en dag ska jag ta mig upp och över till andra sidan. Till friheten.