Mörkaste sidan, mörkaste vrå

Detta blir mitt första inlägg. Tanken är att jag här ska kunna skriva och få ur mig allt ont, allt som skaver och allt som gnager. Det är en hel del, och jag vill inte vara den som klagar eller mår dåligt. Därför har jag valt att förbli anonym, och jag vet inte vad som dyker upp.

Men jag måste få ut alla hennes ord, alla ord jag hör. Allt som svider. Det svider, trots att jag skrubbar och skrubbar, så kryper det tätare och omringar mig helt.

Nu ska jag låta mörkret slingra sig runt mig och gripa mig. Somna in och låta mig falla i drömmarnas värld. Men det skrämmer mig, att jag inte kan bestämma över mina känslor där, jag kan inte välja om jag vill vara rädd eller bara suga åt mig allt som en svamp för att sedan tortera mig själv i avskildhet.

Jag vill egentligen skriva mer, men det tar vi imorgon?